Enebybergs Gårds Förening - Intervju med lärarinnan Lisa Wahlgren 1965

Intervju med småskollärarinnan Lisa Wahlgren 1965

Åren 1965-68 och 1976-78 gjordes en stor satsning (av kulturnämnd och hembygdsföreningarna?) under ledning av Ann Marie Lilliestråle, då äldre personer intervjuades och berättade om gamla tider i de olika kommundelarna. I Enebyberg intervjuades bland andra småskollärarinnan Lisa Wahlgren. Banden har tagits om hand av kommunarkivet för databevaring. Där finns också nedskrivna sammanfattningar. För Lisa Wahlgren har det nerskrivna blivit ett fullständigt manus, som här återges i sin helhet. Styckeindelning, mellanrubriker och fotnoter har gjorts nu. ”Fröken Wahlgren” och ”fröken Wahlgrens” är här förkortat ” frk W” respektive ” frk Ws”.

Häradsdomare Wahlgrens familjegrav finns på Danderyds kyrkogård. Följande är begravda i graven Viktor Valdemar Wahlgren, 1851-1933

Anna Lovisa Wahlgren, 1867-1934

Johan Leonard Wahlgren, 1858-1939

Johan Birger Wahlgren, 1895-1962

Nanna Elisabet Wahlgren, 1894-1977

Intressant är att i många av intervjuerna återkommer fattigstugan, seden om ljus i fönstren på julnatten och skolläraren Thörnberg. Hans namn kopplas till skolaga och misshandel i flera av intervjuerna, något som inte framkommer lika direkt i intervjun med Lisa Wahlgren.

Anita Andersson

2009

INTERVJU I JULI 1965 MED SMÅSKOLLÄRARINNAN NANNA ELISABETH (LISA) WAHLGREN F. 1894 STOCKHOLMSVÄGEN 11 ENEBYBERG.

Intervjuare: Margareta Johnsson.

Farföräldrarna kommer till Enebyberg

Fröken Wahlgrens farföräldrar kakelugnsmakaren Zacharias Wahlgren (kom möjligen från Sigtuna och ligger begravd på Norra Kyrkogården. Han var född den 21/9 1821 och död den 4 /9 1879) och hans hustru Maria Margareta Kragstedt (född i Vallentuna 30/9 1823 och död 1883) kom 1847 eller 1848 till Eneby Torp, en utgård till Enebybergs Gård.

Torpet blev senare också kallat kakelugnsmakarebostället. Det bestod av ett boningshus med öppen spis samt verkstadsrum med brännugn. Senare har stugan ombyggts och tillbyggts i olika etapper, senast på 1950-talet. Mycket återstår alltså inte av det gamla hemmet. Av uthusen finns endast ett enda kvar.

Zacharias Wahlgren hade under sin lärotid vandrat runt som gesäll och frk W har kvar hans gesällbok med stämplar och påskrifter av olika mästare.

I verkstaden var en man vid namn Wahlberg anställd. Denne skulle egentligen blivit präst med hade i stället utbildat sig till skicklig hantverkare.

Man tillverkade förutom kakelugnar även krukor, fat och annan hushållskeramik. I frk Ws ägo finns en liten kruka eller vas, en tekanna (handtaget skadat) samt ett lock med grönlackerat glasornament i relief.

Zacharias Wahlgren murade troligen upp kakelugnarna själv. I vilket utsträckning och hur långt bort kakelugnarna såldes är inte bekant. En gulgrön kakelugn fanns i kvarnstugan i Enebyberg, finns nu i en av småstugorna vid Anneberg. Möjligen finns någon på Djursholms slott. En kakelugn i en av flyglarna på Sätra prästgård var också tillverkad här.

Förutom verkstaden hade man också ett litet lantbruk Bouppteckningen efter Zacharias Wahlgren uppgjord 30/7 1879 finns kvar i original.

Fröken Wahlgrens föräldrar häradsdomaren Wahlgren och hans hustru Anna

Frk Ws far Johan Leonard Wahlgren föddes den 8/3 1858. Modern Anna Lovisa Pettersson var född den 24/5 1867 i ett kyrkvärdshem i Södermanland. Tillsammans med sin bror Henning Pettersson, död cirka 1900, kom hon till Mörby Gård, där hennes moster Johanna, död 1896, som var gift med August Wahlström, bodde. Henning Pettersson arrenderade senare Ekeby.

Föräldrarna vigdes den 17/10 1891 på Djursholms restaurang. Frk Ws syster Anna Margareta föddes 30/7 1892. Sedermera gifte hon sig med Johan Söderberg och flyttade till Amerika där mannen blev byggmästare. Brodern Johan Birger föddes 9/4 1895, död 1962.

När frk Ws far övertog torpet arrenderade han mer mark och utvidgade lantbruket. Han hade 2 hästar, 2 eller 3 kor, någon kalv, ett par får, höns och kaniner, som barnen fick sköta. 1 eller 2 hundar och katter fanns också. Potatis och blandsäd odlades mest. Man tröskade hemma först på ett tröstverk med hästvandring. Senare köptes ett modernare. Säden maldes i Landsnora kvarn och senare vid en kvarn i Näsby. Frk W minns ej att man malt vid kvarnen i Enebyberg.

Då man hade självhushåll blev det inte mycket kvar av gårdens produkter. Men ibland vid slakten sålde man kött i Stockholm på Hötorget. Försäljningen skedde direkt från vagnen. Det fanns visserligen stånd med tak, men de utnyttjades inte av bönderna som hade engros- handel från sina vagnar. Restauratörer var vanliga kunder. Förutom kött sålde bönderna även hö och halm. Handeln fortgick minst till 1920. I varje fall försvann kötthandeln då.

Man reste in till staden varje vecka och handlade. Centrum för inköpen var Hötorget, där man köpte fisk. Specerierna köptes på Luntmakargatan. Man handlade ofta på Paul Bergström och i Hindersons garnaffär. Den närmaste handelsboden låg i Näsby. Ägaren hette Sundberg. Där handlade dock aldrig Wahlgrens.

Eneby torp var dagsverkstorp och i frk Ws barndom gjorde drängen dagsverke på Enebybergs gård varje vecka under sommaren.

Torpet byggdes om och fick 2 rum och kök. Det gjordes före 1890.

Anneberg byggs

1906 byggdes villan som fick namnet Anneberg efter frk Ws mor. Året innan friköptes marken, det gamla torpet samt cirka 3 tunnland mark.

En byggmästare Bergström från Lidingö ritade villan och kontrollerade arbetet.

Två värmlänningar - Kihlman och Söderberg byggde under sommaren. De hade båda lantbruk i Värmland där deras familjer bodde. Det var flera värmländska byggnadsarbetare som byggde villor här i trakten, särskilt i Djursholms Ekeby.

Kihlman och Söderberg bodde i Dj. Ekeby men åt på Anneberg mot betalning. Kihlman bosatte sig senare i en villa i Djursholms Ekeby. Söderbergs bror Johan kom också och hälsade på under arbetets gång. Han gifte sig senare med frk Ws syster.

Anneberg blev en vacker villa med stora utrymmen. Flickorna fick bland annat eget rum.

De vackra möbler som nu finns på Anneberg fick man genom släkten och köpte på auktioner.

I hushållet var en jungfru och en dräng anställda. I hemmet åt man god husmanskost. Man hade ju självhushåll och kött övervägde. Det fanns också köksträdgård och fruktträd men det var inte så vanligt att äta färsk frukt förr. Fina kräftor kom från Erken i Roslagen. Man beställde och hämtade vid stationen. Några kräftskivor förekom inte utan kräftor var vardagsmat under säsongen. Is till isdösen hämtade man vid Rösjön Andra familjer brukade hämta i Edsviken .

Frk Ws farbrorValdemar född 1852 bodde i en egen stuga men åt och arbetade med familjen Fastern Sofia bodde också i hemmet tills hon gifte sig med Teodor Beckman och flyttade till Klockargården där de hade slakterirörelse.

Senare i tiden hade man inte piga och dräng. Farbrodern var en god hjälp.

När frk Ws bror Birger övertog lantbruket hade han hönseri. Lantbruket avtog då västra Enebybergs villor trängde på.

Hushållet , hantverkare, telefon

Fru Wahlgren sydde barnens kläder upp till tolvårsåldern. Hon vävde mycket, både bomulls- och ylletyger. Ull fick man från de egna fåren. Frk W vet ej om den skickades bort för beredning.

Lin odlade man inte utan det köptes i Stockholm. Man färgade inte hemma utan de färdiga ylletygerna skickades till färgning om man inte vävde av redan färgat garn.

Den sömmerska man anlitade hette Alvina Ekström Hon gick runt i husen i sydde. Hennes far var smed. De bodde bredvid kvarnstugan i Enebyberg i en stuga som ännu finns kvar.

Till skräddare Carlkvist vid Lybeck gick ”alla” för att få kläder sydda. Någon gång hände också att Wahlgrens hade en skräddare i hemmet en längre period.

I frk Ws barndom fanns en skomakare i fattigstugan. Skomakaren i Enebyberg hette Högstedt Han var kvar i många år.

Vagnmakare Öberg kom till Wahlgrens ibland. Han byggde även hus. En vagnmålare gick runt i husen. Han målade Anneberg utvändigt.

Mjölnaren bodde i kvarnstugan. Den inrymde med tiden det första busskonteret och revs senare. Frk W minns inte mjölnaren. Kvarnen stod där Österman på höjden vid kapellet bodde, borta vid kullen2. En kopparslagare bodde nästan på gränsen till Täby. Hans stuga är riven.

Gårdarna hade telefon i frk Ws barndom. Det fanns två konkurrerande telefonbolag - Allmänna Telefon och Rikstelefon. Detta förde med sig en hel del besvärligheter. Familjen W hade nr D5 Riks och Rinkeby hade D5 Allmänna. Det uppstod lätt förväxlingar. Wahlgrens fick telefon år 1898.

Luffare

Ibland när det var kallt kom luffare förbi och bad om husrum De brukade få smörgåsar och

sovplats i ett litet rum mellan stallet och ladugården, sedan man tagit hand om identitetspapper och tändstickor. En ganska storvuxen man med långt skägg kom ibland förbi. Han hette Fundin och det berättades att han var lärd och student. Han bar alltid en ryggsäck fylld med vetenskapliga böcker. Han satt ofta i dikena vid vägkanterna och läste med ryggsäcken som stöd. Han hade vissa bestämda ställen där han fick mat. Han tiggde aldrig, men man visste att han var hungrig. En annan man kom då och då och sålde småsaker. Man brukade alltid köpa tråd eller band ur hans korg.

Vägar

När frk W gick i folkskolan var vägarna mycket dåliga. Det var två djupa fåror i vägen efter vagnshjulen. Vägväsendet sköttes av bönderna. Storgårdarna hade hand om det, och småbönderna betalade vägskatt. Makadam togs från stenkrossen vid Sturevägen3. Fårorna fylldes, men det höll inte länge. Bönderna hämtade sand från Kaninholmen till sina vägar. De enskilda gårdarna tog också sand där för eget bruk. Frk W vet inte om man hämtat sand där senare än under hennes skoltid. På våren ställdes vägarna i ordning. Det dammade förfärligt när sanden revs upp av förbipasserande. När bilarna kom blev det än värre. Man kunde knappast sitta ute på Anneberg

Frk W minns sitt första möte med bil. Hon och fadern var ute med häst och vagn. Vid kyrkan kom en bil sakta körande. De stannade och tittade. Det kunde vara farligt att möta en bil. Hästarna var ovana vid bilar och kunde lätt bli skrämda. Vem som köpte bil först i trakten kan inte frk W påminna sig.

En gång om året var det vägsyn. En nämnd bestående av landsfiskalen samt någon från Djursholm och häradsdomare Wahlgren åkte runt och inspekterade. Wahlgren höll hästen och hämtade de andra.

När frk W som barn åkte till staden for man först med vagn eller släde till Mörby gård. Sedan tog man tåget till staden. På hemvägen brukade barnen ligga i släden.

Skolan

Frk Ws far gick i sin barndom i skolan i Danderyd. Läraren hette Öhlin. Till kyrkskolan kom barn från hela socknen

Frk W började skolan 1901. De två småskoleklasserna läste tillsammans i en sal. Lärarinnan hette Eleonora Eriksson och var kvar i skolan till dess att hon pensionerades. Ungefär 20 barn gick i småskolan. Salen var inredd med kateder, svart tavla och orgel. En kamin stod i ena hörnet. Barnen satt i dubbelbänkar. En tunn vägg skilde småskolan från folkskolesalen, där fyra klasser läste tillsammans. Senare förminskades folkskolesalen och ett bibliotek inrättades. Karl Thörnberg var folkskollärare. En stor rejäl kateder - som finns bevarad - stod på en upphöjning i salen. Man fick gå ett par trappsteg upp. I salen fanns kamin, svart tavla, orgel, skåp, kartställning och dubbelbänkar. I folkskolan gick barnen mellan nio och tre ungefär, och första timmen hade man växelvis biblisk historia och katekes. För övrigt läsning, skrivning, räkning, historia, geografi och naturkunnighet. Ibland hade man teckning men ingen gymnastik

Lördagen var fria; det vill säga man handarbetade cirka fyra timmar. Fröken Eriksson lärde flickorna att sticka och knyppla. Hon var omtyckt av alla. Man fick inte virka i skolan. Till och med under frk Ws lärartid var det förbjudet, men hon lärde barnen denna konst ändå. De pojkar som ville, de fortsatte vid Djursholms folkskola och lärde sig där träslöjd. Det var frivilligt.

Rasterna varade en kvart men frukosten var längre. Barnen lekte bollekar - och fick tvätta väggarna när de smutsats ner - trädkull och sprang i Noraskogen. Småskolebarnen fick inte gå bakom skolan. Det var förbehållet folkskolans elever.

Lärarna bodde i skolhuset. Karl Thörnberg hade fyra rum och kök. Hans första hustru Emma Charlotta Hultgren dog ung 1889. Senare gifte han sig med Anna Pettersson från Danderydsberg. Lärarinnan hade ett rum och kök. Hon var ogift. Det var ytterst sällsynt att en lärarinna var gift.

Skolsalarnas kaminer eldades med ved. Barnen hade med sig mat hemifrån. Mjölkflaskorna ställde man vid kaminen. Men redan då fanns det skolbespisning. Fattiga barn fick äta i fattigstugan som kyrkvaktmästaren Andersson och hans hustru skötte. Fattigstugan var uppdelad i ”gummrummet” och ”gubbrummet”. I husets mittparti låg det stora köket med ett långt träbord och bänkar. Där fick barnen mat. De andra barnen såg inte något märkvärdigt i det och retade dem aldrig. Skolbarnen neg alltid utanför fattigstugan.

Kroppsaga förekom i folkskolan. I småskolan var disciplinen mildare.

Skoltoaletterna låg på andra sidan landsvägen. De sköttes dåligt och var otrevliga. Bredvid stod lärarens gris- och hönshus.

Fru Strömberg, som var gift med smeden på Berga, städade i skolan.

Varje år på våren ordnade en del mammor en utflyktsdag för hela skolan. Man gick till Noraskogen, Djursholms Ekeby eller Kevingeskogen. Flera gånger var man på Skansen, dit man gick från Östra Station. Man hade mat med och det fanns extra för dem som inte hade råd. Det betalades nog privat av mammorna.

Vid tråkigt väder fick barnen Wahlgren åka vagn eller släde till skolan. Andra barn brukade också få åka med. På hemvägen var det många barn som skulle åt deras håll, till Rinkeby, Kullen, Länsmansgården eller Nyborg. Ibland var de sams, ibland osams precis som barn är nu. Ibland blev Wahlgrens hämtade och ibland försökte barnen åka med bönder, om dessa inte var för berusade. Pojkarna slogs ofta på hemvägen. Ett uppskattat och förbjudet nöje var att reta kalkonerna på Länsmansgården. Frk W och hennes syster hade en gång fått vackert röda filthattar som en pojke lånade och viftade med framför kalkonerna som blev argare och argare.

Konfirmation

Konfirmationsläsningen ägde rum på lördagarna i folkskolans kommunalrum. Där hade man annars kommunalstämma. Kyrkoherde Ekstedt satt vid ett bord mitt på golvet. Konfirmanderna satt på stolar runt omkring honom. Pojkarna för sig och flickorna för sig. Man läste fyra till fem timmar. Bibliska historien skulle läras utantill och rasterna blev mycket knappa.

Till midsommar var det konfirmation. Frk W minns att en flicka, som var från Borgen, hade fått vit klänning. Alla de andra hade fått svarta. Frk W och hennes syster hade också vita klänningar på storförhöret för att trösta henne, men bar svarta under konfirmationen. Sedan blev det vanligare med vita klänningar. De nykonfirmerade fick inga blommor, men presenter och kort skickades från släkt och vänner. Familjen W hade inga gäster med anledning utav konfirmationen.

Umgänge och fritid

Frk Ws föräldrar hade en ganska bestämd umgängeskrets. ”De vanliga familjerna” umgicks strikt. Man hade vissa dagar bestämda då man träffades i olika hem, t ex juldagen, påskdagen, midsommardagen, namnsdagar och jämna födelsedagar. Med tiden luckrades naturligtvis detta upp. Man fick nya bekanta. Det splittrade det gamla gänget och man blev äldre.

Frk W har kvar ett gratulationskort från föräldrarna silverbröllop 1916 som de närmaste vännerna hade skrivit på. Vänkretsen bestod av

Karl och Matilda Andersson. De bodde först i Ekebydal och flyttade sedan till Karlsro som styckats av från Berga.

Förvaltare Andersson och hans hustru från Näsby slott.

Fjärdingsman Axel Andersson och hans hustru Hilma De bodde först på Rinkeby senare på Berga.

Augusta Appelqvist, Hon bodde på Kullen.

Henrik och Hulda Bohlin Mannen var mjölkarrendator på Nora, bodde en tid i villa i Djursholms Ekeby och köpte senare huvudbyggnaden på Enebybergs gård.

Evald Eriksson, arrendator på Enebybergs gård.

Karl och Mathilda Gustafsson, Enebyberg

Erik och Lisa Grundberg, Enebyberg

Kommissarie Holmström och hans hustru, Länsmansgården

Wilhelm och Frida O´Konnor Stocksund

Klas Pettersson, Danderydsberg

Karl och Anna Thörnborg, Danderyd

Emil och Edit Vasseur, Nora

Kamrer Gustaf Winge och hans hustru Frida, Enebyberg

Någon enda gång vid högtidliga tillfällen umgicks man med stockholmsfamiljer, men man hade inte några närmare vänner i Stockholm. Det var för långa avstånd. Man var bara bekanta.

Vanligen träffades man ett par familjer åt gången. Gästerna brukade komma vid fyratiden. Det serverades kaffe. Herrarna spelade vira och damerna priffe. Pengarna sparade man i en kassa och när det blivit tillräckligt mycket åkte man till Stockholm och festade. Klockan sju eller halvåtta serverades buffén som bestod av ”allt gott som man inte får nu”.

När man behövde kokerska anlitades Hanna Ekström på Danderydsberg. Hon var given som kokerska Hon gick runt hos familjerna och lagade väldigt god mat. Hennes man Emil Ekström spelade fiol, särskilt polskor, på julgransplundringarna. De vuxna dansade inte. Skollärare Thörnborg, som också var organist, spelade piano. Han kunde bl a en östgötapolka som var mycket bra.

Ungdomarna träffades med familjerna. Man hade julgransplundringar, och födelsedagar firades ofta med umgängeskretsens barn. Men namnsdagarna betydde nästan mer än födelsedagarna.

En gång strax efter jul - det var 1909 eller 1910 - hade man ett stort slädparti till Ulriksdal.

Ungdomarna var med och alla var dansklädda. Långskjutsen började vid Enebybergs gård. Man följde med efter vägen. En hel del stockholmsfamiljer var också med. Det var ett trettiotal, kanske fler, gäster. Vid kyrkskolan hade läraren och hans fru gjort upp eld vid vägen och där serverades punsch. På Ulriksdal var det dans. Där fanns bland annat en lustig speldosa som sattes i gång med en slant. Den lär visst finnas kvar fortfarande. Mitt i natten körde man hem. Tidigt på morgonen vaknade Wahlgrens av att alla dörrar slogs upp. Det var en hemsk storm! Utefter järnvägen fälldes träden och mellan Näsby allé och stationen blev en lång uppriven gata.

Varje sommar i frk Ws ungdom – ungefär 1910 till 1920 - gjorde man utfärder till Rösjön flera familjer tillsammans. Man åkte dit på eftermiddagen med häst och vagn och hade rikligt med god mat med sig. Damerna skötte förtäringen, herrarna spelade vira och ungdomarna dansade på logen. Under en tid då Enebybergs gård var pensionat hade man subskriberade fester där. Oftast var man 20-30 stycken, både äldre och yngre.

1914, kanske tidigare, fanns det dansbana i en vacker hage i Enebyberg. Ungdomarna dansade där på lördagarna. På söndagskvällarna gick hela familjerna dit och satt och pratade. Alla tyckte att banan var trevlig.

På Rinkeby loge dansade man också. Där hade man stråkorkester. Det brukade vara mycket folk. Drängarna och pigorna var också där.

På Katthavet åkte barnen W skridskor. Drängen brukade också göra en slängkälke som gick svindlande fort. En påle sattes i mitten. Därifrån gick en lång stock ut till stakkälken. Det var en bred kälke med fyra stakar i hörnen. Annars användes den till allt möjligt. De första skidor frk W kommer ihåg var gjorda av tunnlaggar. Barnen hade också spark och kälke.

Julen, kyrkan, speciella högtider

På julafton kläddes granen med ljus, karameller, glitter, vadd och i toppen svenska flaggan. Det var viktigt att allt kom med från föregående år. Ibland gjorde man nya prydnader. Julmiddagen åts vid sextiden. Hela familjen var samlad. Efter middagen delade fru Wahlgren ut julklapparna. Man skrev inte verser på paketen. Barnen gav bort småsaker som de köpt för sina sparade slantar. Flickorna fick kläder till sina dockor. En jul fick barnen varsin kyrka med torn. Det skulle vara lika. Böcker som t ex ”Tummeliten”, ”Jultomten” och ”Lilla Sessan”, fick de och spel, bl a ett dominospel. Varje jul fick man köpa en jultidning genom skolan. Efter julklappsutdelningen gick man och lade sig för att orka upp till julottan. Man åkte till julottan med häst och släde. Hästen hade bjällror. Men ibland gick man till kyrkan. Det var sed att tända ljus i granen och sätta ljus i fönstren. Innan man for, gick alltid barnen ut för att se hur fint det var i fönstren. Sedan tittade man under vägen på alla hus. På Danderydsberg var det alltid fint. Man såg Rinkebys fönster. En liten bit längre fram kunde man se Noras. När man stannade vid kyrkan såg man ljusen i Klockargården och i skolhuset och på Berga var det ljus. i alla fönster.

Drängarna var med till julottan. Det fanns inget kyrkstall. Endast prästen hade stallplats i fattigstugans uthus. Vid kyrkporten var det becksvart. Där fanns inget ljus. I vapenhuset hängde en fotogenlykta. Inne i kyrkan var det ljus i alla bänkar och överallt, men det var mycket kallt. Det fanns bara en kamin på norrsidan, mitt på väggen vid sakristian. Vintertid fick bröllop och begravningar äga rum på söndagar, då kyrkan var uppvärmd. Barndop ägde vanligen rum i hemmen. Det var klockklämtning varje dag klockan 6 och klockan 18. På lördagarna ringde det. Då frk W var barn hade varje gård egen kyrkbänk. Män och kvinnor satt på skilda sidor om mittgången.

Efter julottan var det kaffe i Klockargården för hela umgängeskretsen. Därefter fick barnen gå hem och de äldre åt frukost på Rinkeby. Framåt dagen kom de hem till Wahlgrens.

Frk W kommer inte ihåg något nyårsfirande. Fettisdagsbullar åt man första söndagen i fastlagen. Man hade ingen speciell påskmat. Ibland kunde barnen få ett köpt ägg av papp med små sockerpullor inuti. De yngre skickade köpta påskkort till varandra.

Omkring 1910-1915 hade man valborgsmässoeld på Waldemarsberget. Det var nog den enda elden i början. Hit kom alla. Ibland hade man en liten eld på gården.

Första maj firades inte här.

När barnen Wahlgren var små reste de en midsommarstång på gården. Den var klädd med björklöv och hade blommor i kransarna. När de blev äldre gick de till dansbanan. Midsommardagen var vännerna samlade på Anneberg. Ingen var bjuden men alla kom, hela familjerna.

Enebybergs gård

Stora byggnadens undervåning uppfördes 1778 och tjugo år senare 1798 tillkom övervåningen. Ägare: Sundström, död 1843 (gravvård på kyrkogården) Possessionaten4 Johan Eric Alenius född 1815 död 1886 och hans hustru Anna Kruse född 1822. Deras dotter Fanny var gift med godsägaren Knut Alfred Kihlberg på Karby gård i Täby. Denne avled 1912 på vägen till Visinge och fördes till bårhuset, där en luffare redan vilade. Man tyckte det var upprörande att de skulle ligga där tillsammans. Kihlbergs hade inga barn.

1905 såldes en del av gården öster om Stockholmsvägen till Enebybergs villasamhälle. Efter fru Alenius död 1908 kom gården till släkten Kihlberg. Gården såldes 1933 och gick ur Kihlbergska släktens ägo. Nu ägs den av Skånska Cement AB.

Under Alenius tid byggdes huvudbyggnaden på och mycket skog höggs ner. Enebybergs gård var en fin och elegant herrgård på den tiden. Uthusen brann ned vi en eldsvåda i slutet av 1800-talet. De låg mellan vägen till Rösjön och en röd stuga. De återuppbyggdes där de nu står. Inspektorn på Djursholm och frk Ws far skötte om brandhjälpen. På den tiden fanns ingen organiserad brandkår. Man ringde i kyrkklockorna för att samla folk till hjälp. Brandväsendet fungerade inte förrän 1915 då Enebyberg blev villastad. Grundplåten insamlades vid en stor basar där Brageskolan nu ligger. Brandredskap köptes och man byggde ett brandhus i hörnet av Fenixvägen och Sturevägen5. Det är nyligen rivet.

Till Enebybergs gård hörde tre torp, Eneby och Nybygget, som ligger mitt emot Eneby/Anneberg samt Blåsut vid Skarpängen, nära gränsen till Täby. Enhagen var egentligen inget torp, men där hade gården sina får. Statarna bodde i statarhus bredvid gården. Rättaren ringde i vällingklockan vid arbetets början. Till middag ringdes också och vid arbetets slut. Det fanns också tvättstuga och bryggstuga, där man bakade bröd. Wahlgrens skickade ibland tvätt till Enebybergs gård någon enstaka gång. Man klappade i Edsviken vid Nora Brygga.

I frk Ws barndom bodde familjerna Fredriksson, Karlsson och Holmberg i ett hus. Stathustrurna titulerades madam. De gick runt i hemmen och hjälpte till med bak och tvätt. Statarna och gårdens ägare kom bra överens. Inget s.k. statarelände förekom där vid sekelskiftet.

Efter folkskolan

Sedan frk W gått ut folkskolan och fortsättningsskolan, gick hon i flickskola i Stockholm i två år. Skolvägen var lång. Hon fick ta tåget vid Djursholms Ekeby och byta i Ösby. Att gå på spåren till Djursholms Ekeby kostade 50 öre i månaden. Enebybergs anhalt blev ”rena himmelriket”. Efter flickskolan kom frk W in på seminariet Atenaeum.

Enebybergs skola

Enebybergs skola byggdes 1911. Dessförinnan hade det funnits en småskola inrymd i en villa vid Västerängsvägen6. Selma Wallén var lärarinna där och flyttade sedan över till nya skolan. Olof Wiklund var den förste läraren i skolan. Skolan visade sig redan från början var liten och byggdes ut efter en kort tid. Signe Högstedt började som lärarinna ungefär 1915. Hon dog ung 1928.

De som sökte lärarinnetjänst fick hålla två till tre provlektioner inför skolrådet. Genom röstning utvaldes den lämpligaste. Signe Högstedt, som var mycket duktig, fick tjänsten i konkurrens med två andra till stor del tack vare Emil Vasseur, som röstade genom ombud. Hans röst vägde tungt, beroende på den fyrtiogradiga penningröstskalan.

Frk W började som lärarinna 1913 på vårterminen. Hon var då endast arton år gammal. En lärarinna hade mycket lägre lön än en lärare. Frk W fick ungefär 69 kronor i månaden 1913 samt bidrag på 250 kronor per år till husrum och vedbrand. Läraren bodde i skolhuset. Efter Olof Wiklund kom Folke Gylje. Småskoleavdelningen låg i andra flygeln.

Innan skolan utvidgades var det ont om plats. Man tvangs till dubbelläsning till klockan fyra på eftermiddagen i småskolan. Man fick hänga fotogenlampor i ståltrådar i taket för att kunna se. Skolan blev sedan A-skola med första och andra klasserna skilda åt.

I frk Ws hem finns många föremål som borde fotograferas och handlingar som kunde fotostatkopieras. Interiörbilder både av gamla torpet och av Anneberg borde också tas.

Följande tidningsartiklar bör fotostatkopieras:

Djursholms tidning 14.12.1934 (39 årgången nr 40): Intervju med frk Ws far och faster

Djursholms tidning 4.1.1946: Köpingsfirande

Djursholms tidning 8.3.1918: Innehåll? Något finns som är intressant

Stockholms Dagblad 19.6.1931 : ”Medaljerade häradsdomare” fotografi av häradsdomare Wahlgren

Sammanfattningen avlyssnad och avskriven genom Enebybergs Gårds Förening 2008-2009